Trots att kärnkraften kräver stora statliga subventioner kallar kärnkraftens förespråkare teknologin för "billig". Samtidigt jämrar de sig över de kostnader som mer förnybar energi skulle innebära. Men regeringsstödd support till förnybara lösningar kan överhuvudtaget inte jämställas med det stöd som kärnkraften fått och fortfarande får.
Tvärtemot vad som ofta påstås har det, enligt Greenpeace, varit ojämnt med investeringar mellan kärnkraft och alternativa energikällor sedan folkomröstningen 1980. Kärnkraften har sedan 50-talet fått miljarder kronor i subventioner. Fortfarande får kärnkraftsindustrin i Europa regeringsstödd support för varje nytt projekt.
Förutom skattfinansierade förmånliga lån, slipper reaktorägarna betala korrekta olycksfallsförsäkringar.
Vindkraften har sedan 1974 internationellt fått 0,03 procent av alla statliga forskningspengar inom energiområdet. Kärnkraften har fått 60 procent - hela 175 miljarder dollar, enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA. Inom EU har energiforskningsprogrammets kärnkraftsdel traditionellt fått ungefär dubbelt så mycket forskningsanslag som alla andra energikällor tillsammans.
Kärnkraftsanhängarna använder ofta argumentet att förnybar energi inte räcker till. Men Greenpeace menar att vi inte behöver välja mellan kärnkraft och fossila bränslen. De har gjort en stor undersökning som visar att vi kan avveckla både kärnkraft och kolkraft i Norden. Lösningen är att samtidigt göra långtgående energieffektiviseringar. Det är inte dyrare på lång sikt att investera i ett miljövänligt energisystem än att fortsätta som vi gör idag.
Läs mer om omställningen till hållbar energi
Läs rapporten: The economics of nuclear power
Läs rapporten: Invest in a Clean Energy Future
Bloggar: hälsa, samhälle, miljö, hälsa, politik, alliansen, kärnkraft
Förutom skattfinansierade förmånliga lån, slipper reaktorägarna betala korrekta olycksfallsförsäkringar.
Vindkraften har sedan 1974 internationellt fått 0,03 procent av alla statliga forskningspengar inom energiområdet. Kärnkraften har fått 60 procent - hela 175 miljarder dollar, enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA. Inom EU har energiforskningsprogrammets kärnkraftsdel traditionellt fått ungefär dubbelt så mycket forskningsanslag som alla andra energikällor tillsammans.
Kärnkraftsanhängarna använder ofta argumentet att förnybar energi inte räcker till. Men Greenpeace menar att vi inte behöver välja mellan kärnkraft och fossila bränslen. De har gjort en stor undersökning som visar att vi kan avveckla både kärnkraft och kolkraft i Norden. Lösningen är att samtidigt göra långtgående energieffektiviseringar. Det är inte dyrare på lång sikt att investera i ett miljövänligt energisystem än att fortsätta som vi gör idag.
Läs mer om omställningen till hållbar energi
Läs rapporten: The economics of nuclear power
Läs rapporten: Invest in a Clean Energy Future
Bloggar: hälsa, samhälle, miljö, hälsa, politik, alliansen, kärnkraft
1 kommentar:
Att påstå att kärnkraften får subventioner är trams. Förutom betalningar till kärnavfallsfonden är kärnkraften det enda kraftslaget som straffskattas för sin existens.
Vad gäller forskningsanslag... om vi tittar på hur långt tekniken är gången så närmar sig vindkraft redan taket på vad som är tekniskt möjligt. Effektivitetsgraden för vindkraftverk är 50% av 59 möjliga. Släng hur mycket pengar du vill på vindkraften men du kommer ändå inte att få ut mer än ytterligare ca 20% per kraftverk ändå. Det är fysiskt omöjligt.
Kärnkraften däremot, som är en mycket yngre teknik än vindkraft, ligger på en effektivitetsgrad på ca 1% med ett teoretiskt energiutnyttjande på en bra bit över 75%. Så här är en utvecklingspoential på minst 7500%!
Dessutom, hur mycket pengar du än slänger på vindkraften kan du aldrig tvinga vinden att att blåsa när du vill.
Så vilket är vettigast att forska på, hm?
Vad gäller olyckor så för det första är påståendena om kärnkaftens katastrofpotential totalt överdrivna från kärnkraftsmotståndets sida. Tjernobylsmällar är fysiskt omöjliga att inträffa i några andra reaktorer än de som är byggda enligt den Sovjetiska RBMK-designen (vilket var anlendningen till att vi inte byggde sådana!) och härdsmältor bevisades av Harrisburgolyckan vara harmlösa förutom materiella skador.
För det andra är det inte mer än rimligt att staten tar på sig topprisk-ansvaret, precis som för alla andra verksamheter som innefattar stora krafter (som vattendammar, kemindustrier med mera), eftersom det är en av nationalstatens grundläggande funktioner. Marcus och Marian Radetzki förklarar det hela.
Och för det tredje, om man tvuinget vill ha en stats-oberoende lösning är detta lätt genom att lagstifta fram en fond som alla dylika industrier kan betala till, precis som Price Anderson Act i USA. Kärnavfallsfonden drog in 70 miljarder SEK på 25 år, med ett prispåslag på elpriset på mindre än 1 öre/kWh. Det vore en piss i Nilen för riskindustrier att skaka fram en sådan fond på mindre än 10 år.
Vad gäller Greenpeace olika påståenden konstaterar jag ännu en gång att Greenpeace säger vad skit som helst så länge de kan hålla sig borta från att behöva erkänna kärnkraften som en del av energimixen. Detta eftersom de aldrig överlever medlemsraset och det förstörda förtroendet som uppstår om de skulle byta åsikt. De pratar aldrig om nackdelarna av sina egna föreslagna lösninagr, som att Energieffektiviseringar på grund av Jevons-effekten förmodligen aldrig kommer att sänka vår energiförbrukning på ett avgörande sätt; att vindkraften har kass tillförliglighet till en sådan grad att den inte möter kravet på hållbar utveckling, och att biobränslen dödar människor precis som alla andra förbränningsbara energikällor.
De vill heller inte kännas vid saker som att kärnkraften har många oslagbara miljömässiga fördelar i det att enbart den och vattenkraft kan konkurrera ut kolkraften. Och de rent ut sagt ljuger när de säger att vi inte har någon lösning för restbränslet. Vetenskapen för detta har funnits sedan 70-talet och SKB går till slutgranskning för KBS-3 nästa år.
Skicka en kommentar