måndag 3 december 2012

Iransk offensiv mot kvinnor

Ledare i GP den 30/11 2012 av Johanna Andersson

Under de senaste månaderna har det cirkulerat olika rykten om vad som händer vid iranska universitet. Många uppgifter tyder nu på att 36 universitet stänger 77 olika utbildningar för kvinnor, samtidigt som män utestängs från ett mindre antal utbildningar. De internationella protesterna har inte låtit vänta på sig. Fredspristagaren och exiliraniern Shirin Ebadi har skrivit till FN:s generalsekreterare om saken, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navanethem Pillay har kritiserat det hela som ett försök att förvisa kvinnor tillbaka till hemmen. Irans utbildningsminister Kamran Daneshjoo avfärdar kritiken och betonar att 90 procent av alla utbildningsplatser är fortsatt öppna för både kvinnor och män.

Fördjupar man sig i frågan växer en komplex bild fram. Olika iranska universitet agerar på olika sätt. Ingenjörsutbildningar stängs för kvinnor vid många universitet. Samtidigt är dessa utbildningar fortsatt öppna för alla i vissa delar av landet. Men naturligtvis blir konkurrensen högre när det finns färre platser att söka för kvinnor. Många universitet tillämpar idag kvotering. 50 procent av platserna ska gå till män, eller 40 procent eller 60 procent. Bilden är inte entydig. Eftersom tidigare över 60 procent av de nyantagna studenterna varit kvinnor är kvotering något som främst gynnar män. Andra universitet delar upp studenterna efter kön och låter dem gå parallella utbildningar, med syfte att minimera kontaktytorna.

Utbildningsminister Daneshjoo vill driva könssegregeringen längre. Kritikerna talar om könsapartheid. Kvinnor och män ska läsa olika ämnen, sitta på olika bänkrader, använda olika korridorer och gå i olika klasser. Fler enkönade universitet ska uppföras över hela landet. Målet är ett kvinnouniversitet i varje provins. Det är oklart om kvinnor kommer att hänvisas enbart till dessa enkönade universitet eller om detta i praktiken kommer innebära att kvinnor får fler alternativ att välja på när det gäller högre utbildning.

Man försöker också dela upp utbildningar och ämnesområden i kvinnliga och manliga. Ekonomi, naturvetenskap och oljeindustriutbildningar är något manligt. Pedagogik, biblioteksvetenskap och litteratur är kvinnligt. Konservativa politiker försöker framställa könsmärkningen och könssegregeringen som något naturligt och önskvärt. Men olika universitet könsmärker utbildningar olika, vilket besvärande nog tydliggör att det mer handlar om sociala konstruktioner än naturliga ordningar.


Man vill öka könssegregeringen för att förbättra mäns villkor och genom detta undvika de politiska oroligheter som följer av arbetslöshet och fattigdom. Utbildning är avgörande för utveckling, framtid och frihet. Genom att utestängas från utbildningar får kvinnorna i Iran får betala ett högt pris för den politiska stabiliteten.
Bloggar: , Göteborg, debatt, ,, Intressant, demokrati,
Hållbar utveckling kräver förståelse för kvinnors rätt

FN:s världskonferens om hållbar utveckling, slutade i besvikelse i somras, skriver Lena Ag, generalsekreterare "Kvinna till Kvinna". Hon menar att beslutsfattare saknar en sann förståelse för kopplingen mellan kvinnors mänskliga rättigheter, jämställdhet och en hållbar utveckling. En hållbar utveckling för världen handlar inte bara om miljö utan lika mycket om social hållbarhet.

Kvinna till Kvinna stödjer kvinnoorganisationer i krigshärjade områden. De ser tydligt kopplingen mellan fattigdom, våld, diskriminering och miljöpåverkan. Efter väpnade konflikter ökar ofta mäns våld mot kvinnor och tillgången på vapen gör våldet mer brutalt. Konservativa traditioner stärker sitt grepp vilket oftast sker på bekostnad av kvinnors möjlighet att gå i skolan, arbeta och delta i politiken.Senaste exemplet är Iran där kvinnor nu inte får läsa vilka utbildningar de vill eller ta vilka jobb de vill! Skrämmande och upprörande!!

Våld och diskriminering av kvinnor drabbar inte bara kvinnorna utan hämmar även en demokratisk och ekonomisk utveckling. Något som också FN och Världsbanken framhåller. Därför vill Ag framhålla: utan en rättvis fred som inkluderar alla i ett samhälle – ingen hållbar utveckling.

Lagar som stärker kvinnors rätt att äga, ärva och ha tillgång till land är en grundbult för ett ge kvinnor möjlighet till ekonomisk utveckling.Att ha rätten att bestämma över sin egen kropp, hur många barn man vill ha och kunna skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar avgör människors välbefinnande. Hiv/Aids, barna- och mödradödlighet skövlar hundratusentals liv och undergräver en hållbar utveckling.

I sin senaste rapport hävdar FN:s utvecklingsprogram att hållbar utveckling är ofrånkomligt knuten till frågor om jämlikhet, social rättvisa och högre livskvalitet.

Fakta finns. Ändå tycks verklig politisk vilja saknas. En av anledningarna är att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i regeringar och parlament världen över. Även om antalet kvinnor ökar når de knappt upp till 20 procent av platserna i världens parlament. Vid fredsförhandlingar är det än värre. En undersökning av UN Women visar att kvinnor endast utgjort futtiga åtta procent av fredsförhandlingsdelegationerna sedan mitten av 90-talet .En skrämmande låg siffra som befäster min uppfattning att det är männen som för krig men kvinnorna som får ta konsekvensen!

Bloggar: , Göteborg, debatt, ,, Intressant, demokrati,