Det låter både bra och dåligt. Visst skulle det vara frestande att radera sina ex. män och bilolyckor ur medvetandet. Men samtidigt skulle man ju tappa sin historia och kanske fundera över varför saker och ting ser ut som de gör. Det förflutna är ju en del av mig och har gjort att jag är den jag är. Så jag vet inte om det är så lyckat.
Andra bloggar: hälsa, samhälle, sjukdom, forskning, sjukvård, sjukdom
3 kommentarer:
Det där var svårt, man kan ju på sätt och vis jämföra det med att bli dement - fast åt motsatt håll mot vanliga förloppet. Man tappar inte närminnet utan det som är längre bakåt. Men hur ska man kunna sudda ut bara vissa saker - det begriper jag inte, eller raderas vissa år eller hur går det till?? Om man har en kuslig händelse som inträffat samma år som man fick barn t.ex. betyder det då att man inte minns att man fått sitt barn oxå eller tar det bara bort den negativa upplevelsen???
Det där tål att tänka på!
För människor som har hemska krigsupplevelser måste det ju vara bra de kan gå vidare utan detta trauma i huvudet hela tiden. Men sin identitet vill man ju inte förlora.
Kram Nonna
Det där pillret kan bli intressant när det kan göras mer selektivt.
Som du är inne på, 'obehag' är ju bl.a. sådant som du senare har nytta av och då faktiskt kan skapa behag eftersom du vet vilket obehag du obehagar :-). Om du inte vet eller glömt bort vad som skapat obehag är ju risken enorm att man går på pumpen flera gånger så att säga.
Ja, börjar dejta exet t.ex.
Kramar!
Ja, man lär ju förhoppningsvis av sina misstag och blir i bästa fall en bättre människa om man upplevt svårigheter och genomgått kriser.
Kramar!
Skicka en kommentar