Denna information har jag fått av miljöforskaren Gunnar Lindgren i hans nyhetsbrev:
Inte många känner till att reaktorerna oavbrutet släpper ut kärnkraftsavfall till luften genom skorstenarna och till vattnet med kylvattnet. Detta beror, enligt Lindgren, på att konstruktörerna inte kan hitta en metod att ta vara på flytande och gasformigt avfall, utan man var från början tvingad att släppa ut detta runt kraftverket. I stället tror många att kärnkraften är "ren" vilket är direkt fel.Det visat sig nu enligt flera utländska undersökningar att risken för att barn som bor runt kärnkraftverk skall drabbas av leukemi ökar ju närmare en anläggning man bor.
De bilder av en reaktor som visas i läroböcker - t o m i kvalificerad teknisk litteratur - visar ett helt slutet system. Det enda avfall som nämns är det fasta avfallet, medan det flytande och gasformiga "definieras" bort. Med kärnkraftsavfall menas bara det fasta avfallet. Men i själva verket är skorstenen förbunden med reaktorns innersta i likhet med skorstenen på en kamin. Ett sandfilter har till uppgift att fördröja utsläppen, så att de mest kortlivade ämnena hinner klinga av en del. Här visas en riktig bild av en reaktor som kärnkraftssidan presenterat (från publikationen "Bakgrund" som utges av analysgruppen vid Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (KSU)(se bild).
Det talas om "filter" och "reningssystem", men detta kan inte dölja att stora mängder radioaktivitet släpps ut. Radiaktiva isotoper som släpps ut är tex Tritium-3, Krypton-85 och Kol-14 men även Plutonium och Polonium.
Inte många känner till att reaktorerna oavbrutet släpper ut kärnkraftsavfall till luften genom skorstenarna och till vattnet med kylvattnet. Detta beror, enligt Lindgren, på att konstruktörerna inte kan hitta en metod att ta vara på flytande och gasformigt avfall, utan man var från början tvingad att släppa ut detta runt kraftverket. I stället tror många att kärnkraften är "ren" vilket är direkt fel.Det visat sig nu enligt flera utländska undersökningar att risken för att barn som bor runt kärnkraftverk skall drabbas av leukemi ökar ju närmare en anläggning man bor.
De bilder av en reaktor som visas i läroböcker - t o m i kvalificerad teknisk litteratur - visar ett helt slutet system. Det enda avfall som nämns är det fasta avfallet, medan det flytande och gasformiga "definieras" bort. Med kärnkraftsavfall menas bara det fasta avfallet. Men i själva verket är skorstenen förbunden med reaktorns innersta i likhet med skorstenen på en kamin. Ett sandfilter har till uppgift att fördröja utsläppen, så att de mest kortlivade ämnena hinner klinga av en del. Här visas en riktig bild av en reaktor som kärnkraftssidan presenterat (från publikationen "Bakgrund" som utges av analysgruppen vid Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (KSU)(se bild).
Det talas om "filter" och "reningssystem", men detta kan inte dölja att stora mängder radioaktivitet släpps ut. Radiaktiva isotoper som släpps ut är tex Tritium-3, Krypton-85 och Kol-14 men även Plutonium och Polonium.
Osäkerhet när det gäller strålningens farlighet
Gunnar lindgren menar att politiker och representanter för kärnkraftssidan försöker bagatellisera och förneka att den "kritiska gruppen" runt kärnanläggningarna bestrålas och utsätts för ökad risk att få cancer. När Leif Moberg från SSI i tv nyligen ansåg att inga ytterligare undersökningar behövde göras, då barnleukemierna enligt honom inte kunde ha samband med kärnanläggningarna, så var detta både oriktig och djupt oroande för framtiden. Gunnar Lindgren skriver vidare att strålskyddsmyndighetens kanske främsta uppgift är att "mildra oro". En "nödlögn" i ett pressat läge, i synnerhet när det gäller barnens hälsa, anser de måste accepteras. Det är ett faktum att de omkringboende får större stråldoser än normalbefolkningen. SSI redovisar årligen utsläppen av radioaktivitet från skorstenar och kylvatten. Detta ger upphov till en s k kollektivdos till de omkringboende - som för övrigt kallas "kritisk grupp" på kärnkraftsspråk.
Kollektivdosen kan/skall ALLTID översättas till ett antal förväntade cancerfall. Diskussionen skall därför handla om hur många cancerfall dessa är och om de skall accepteras. Här finns särskilda principer inom strålskyddet, s k Kostnads-nyttaanalyser samt Risk-nyttaanalyser.
Kollektivdosekvivalenten från Barsebäck angavs exempelvis 1991 (ett år under den undersökta perioden) till 7,1 manSv för de omkringboende, en risk för canceruppkomst som ingen kan vifta bort eller påstå vara noll.
Gunnar lindgren menar att politiker och representanter för kärnkraftssidan försöker bagatellisera och förneka att den "kritiska gruppen" runt kärnanläggningarna bestrålas och utsätts för ökad risk att få cancer. När Leif Moberg från SSI i tv nyligen ansåg att inga ytterligare undersökningar behövde göras, då barnleukemierna enligt honom inte kunde ha samband med kärnanläggningarna, så var detta både oriktig och djupt oroande för framtiden. Gunnar Lindgren skriver vidare att strålskyddsmyndighetens kanske främsta uppgift är att "mildra oro". En "nödlögn" i ett pressat läge, i synnerhet när det gäller barnens hälsa, anser de måste accepteras. Det är ett faktum att de omkringboende får större stråldoser än normalbefolkningen. SSI redovisar årligen utsläppen av radioaktivitet från skorstenar och kylvatten. Detta ger upphov till en s k kollektivdos till de omkringboende - som för övrigt kallas "kritisk grupp" på kärnkraftsspråk.
Kollektivdosen kan/skall ALLTID översättas till ett antal förväntade cancerfall. Diskussionen skall därför handla om hur många cancerfall dessa är och om de skall accepteras. Här finns särskilda principer inom strålskyddet, s k Kostnads-nyttaanalyser samt Risk-nyttaanalyser.
Kollektivdosekvivalenten från Barsebäck angavs exempelvis 1991 (ett år under den undersökta perioden) till 7,1 manSv för de omkringboende, en risk för canceruppkomst som ingen kan vifta bort eller påstå vara noll.
Vilseledande information från myndigheterna
Kärnkraftsindustrin och representanter för myndigheter undviker att säga att risken är noll, eftersom det skulle vara lögn. I stället finns det en rad etablerade jämförelser som ska ge sken av att det är fånigt att överhuvud taget tala om risker för de omkringboende. Man jämför t ex med stråldoser från "den naturliga bakgrundsstrålningen", som då påstås vara ofarlig. Men i en artikel i Läkartidningen (nr 6/82) uppskattades denna strålning orsakar ca 135 cancerdödsfall per år! Vidare jämför man med tandröntgen, rökning och liknande. Men varför får vi en blykrage när vi ska röntga tänderna? Inget barn skall heller utsättas för passiv rökning. En grundsten i strålskyddsarbetet är att ingen skall bestrålas om det inte finns någon berättigad nytta med detta, Ett exempel på sådan nytta är röntgen vid medicinsk diagnostisering.
Regionala tumörregistret Universitetssjukhuset Lund gjorde 1997 en studie ang ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk". Slutsatsen då var att resultatet sammantaget inte tycktes kunna visa på ökad risk för cancer. Man beaktade då alla cancerformer och alla åldrar.
Gunnar Lindgrens kommentarer angående denna studie: "Denna studie gjordes för cirka tio år sedan och bedömdes då inte ge stöd för ökad förekomst av cancer i församlingar runt Barsebäcksverket .....Men mot bakgrund av de nya fynden i Tyskland, USA och andra länder måste detta resultat omvärderas. Det beror på att det är leukemi hos barn, som nu anses vara den viktiga och känsliga indikatorn och inte cancerförekomst rent generellt. .....Att stålskyddssidan inte kan förklara den förhöjda förekomsten av leukemier runt kärnkraftsanläggningar ger inget stöd för att ett sådant samband inte skulle finnas. Det är ett faktum att de svenska kärnkraftverken genom skorstenarna släpper ut en rad radioaktiva ämnen, flera av högsta riskklass!"
Läs också mitt tidigare inlägg: Kärnkraft orsak till leukemi hos barn?
Kärnkraftsindustrin och representanter för myndigheter undviker att säga att risken är noll, eftersom det skulle vara lögn. I stället finns det en rad etablerade jämförelser som ska ge sken av att det är fånigt att överhuvud taget tala om risker för de omkringboende. Man jämför t ex med stråldoser från "den naturliga bakgrundsstrålningen", som då påstås vara ofarlig. Men i en artikel i Läkartidningen (nr 6/82) uppskattades denna strålning orsakar ca 135 cancerdödsfall per år! Vidare jämför man med tandröntgen, rökning och liknande. Men varför får vi en blykrage när vi ska röntga tänderna? Inget barn skall heller utsättas för passiv rökning. En grundsten i strålskyddsarbetet är att ingen skall bestrålas om det inte finns någon berättigad nytta med detta, Ett exempel på sådan nytta är röntgen vid medicinsk diagnostisering.
Regionala tumörregistret Universitetssjukhuset Lund gjorde 1997 en studie ang ”Cancerincidens omkring Barsebäcks kärnkraftverk". Slutsatsen då var att resultatet sammantaget inte tycktes kunna visa på ökad risk för cancer. Man beaktade då alla cancerformer och alla åldrar.
Gunnar Lindgrens kommentarer angående denna studie: "Denna studie gjordes för cirka tio år sedan och bedömdes då inte ge stöd för ökad förekomst av cancer i församlingar runt Barsebäcksverket .....Men mot bakgrund av de nya fynden i Tyskland, USA och andra länder måste detta resultat omvärderas. Det beror på att det är leukemi hos barn, som nu anses vara den viktiga och känsliga indikatorn och inte cancerförekomst rent generellt. .....Att stålskyddssidan inte kan förklara den förhöjda förekomsten av leukemier runt kärnkraftsanläggningar ger inget stöd för att ett sådant samband inte skulle finnas. Det är ett faktum att de svenska kärnkraftverken genom skorstenarna släpper ut en rad radioaktiva ämnen, flera av högsta riskklass!"
Läs också mitt tidigare inlägg: Kärnkraft orsak till leukemi hos barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar