Det sägs att det "bara" är 2% procent av dem som begär sjukpenning som får nej från Försäkringskassan. Det låter märkligt med tanke på att jag i min bekantskapskrets har flera som fått sjukpenningen indragen. Jag har också en väninna som inte fått sin sjukpenning trots att hon fått rätt i Länsrätten.
Många sägs ha gått tillbaka till jobbet eller A-kassan istället. Kanske inte så konstigt, eftersom de allra flesta vill försörja sig på något sätt och kämpar i det längsta för att hålla sig kvar på arbetsmarknaden.
Försäkringskassans reklamkampanj om att klippa får och en hund som delade ut post var kränkande för oss sjuka som kände sig förlöjligade. Jag som är lärare kan väl tex inte bara jobba halva lektionen och eller strunta i att rätta prov eller rätta halva provet?Jag kan inte heller ha med mig en hund som gör jobbet.....
Jag tror inte att det är reglerna som möter det största motståndet och gör att sjuka/skadade (försäkrade) känner sig kränkta av Försäkringskassan. Nej, det är tillämpningen av dem och att man känner sig rättslös och utlämnad, ja rent av maktlös i kontakten med Försäkringskassan.
När beslut ska överklagas är det den som har mest gott om pengar och akademisk utbildning som har största chansen att få rätt.Den akademiskt skolade har lättare att förstå det som skrivs i utlåtanden och kan uttrycka sig bättre.En annan orsak, är att läkarintyg för att styrka sjukdomen/skadan kostar upp till 10.000:-.
Vid överklagande till Läns-och Kammarrätt har bara trafikskadade rätt till juridiskt ombud, resten får klara sig själva. Ändå är det beslut som har stor betydelse för den enskildes ekonomi och livskvalitet som fattas av Försäkringskassan.En annan orättvisa är att Försäkringskassan inte bekostar nya intyg om de anser att fallet är tillräckligt utrett, men själva däremot kan anlita vilka "specialister" de vill.Men konstigt nog värderar de sina egnaa speecialister högre än andra.
Nu sägs Försäkringskassan införa förändringar av systemet med Försäkringsläkare, som är den största källan till missnöje med Försäkringskassan. Anledningen till detta missnöje är att Försäkringsläkaren är oåtkomlig för kritik och inte kan ställas till svars för ett oprofessionellt utlåtande.Han kan ostraffat komma med ogrundade påståenden och spekulationer som saknar grund i journaler och intyg. Försäkringsläkaren påstår t ex ofta att den försäkrade har psykiska eller psykosomatiska diagnoser som grund för symtom istället för av en skada. Min erfarenhet är att Försäkringsläkaren inte heller beaktar de journalanteckningar och läkarutlåtanden som finns på ett objektivt sätt, utan väljer ut enstaka meningar och tolkar dem så att de talar mot den försäkrade.
Det verkar som om Försäkringskassan till varje pris vill minska på kostnaderna. men medborgarna vill ha en RÄTTVIS och OBJEKTIV handläggning. Är det för mycket begärt av en statlig myndighet?
Systemet med Försäkringsläkare är föråldrat och hårt kritiserat, bl a på grund av att försäkringsläkaren, som aldrig har träffat den försäkrade, har tolkningsföreträde framför behandlande läkare och specialister som känner honom.Det är därför hög tid att införa en mer objektiv och likformig bedömning av läkare,helst en oberoende sådan. Samtidigt finns kravet på medicinsk granskning, något som nu inte existerar. Även om möjligheter till överklagande finns, så är den rättsliga processen ofta till nackdel för behandlande läkare och försäkrad.
Det är hög tid att förändra ett föråldrat system som saknar acceptans hos allmänheten.Hoppas att inte Försäkringskasssans utspel bara är för att lugna den kritiska massan.Deras tidigare löften i den vägen har ju inte varit mycket att hurra för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar