När alliansregeringen går till val 2010 gör den det med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget, skriver Gudrun Schyman.
I stora delar kommer den feministiska och den antirasistiska analysen fram till samma slutsatser: diskrimineringen i samhället är strukturell och måste också mötas på ett strukturellt plan. Jämställdhet handlar inte om några privata livspusselfrågor, utan om politiskt mod och politiska beslut. En trovärdig feministisk analys är just den politiska pusselbit som helt saknas i alliansens sluggerpolitik. Det går inte framåt, det går bakåt. Ett solidariskt samhälle är ett samhälle där alla är med, inte bara på jobbtåget, utan på livståget. Vi talar om värdighet och respekt, inte om arbetslinjer och skenfeminsim. Alliansen fattar beslut, men de fattar ingenting, skriver Gudrun Schyman vidare.
Hon menar att regeringen går till val 2010 med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. I budget efter budget omfördelas resurser från kvinnor till män. Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas med sina vanligtvis högre löner. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens rättmätiga lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.
Inkomstskillnaden mellan könen har enligt artikeln, ökat med 12 800 kr per år sedan 2006 och 57 procent av skattesänkningarna går till män och medan bara 43 procent går till kvinnor. Kort och gott: allianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man.
Bloggar: hälsa, samhälle,debatt, demokrati,ekonomi,politik, alliansen, Regeringen, moderaterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar