Jag vill inte att mina barn ska uppvakta mig på Mors dag för att de känner sig tvungna eller av pliktkänsla. Jag vill att de ska komma hit eller höra av sig för att de själva vill och för att de tycker om mig. Hur många barn åker inte land och rike runt för att de känner att de måste? Det blir inte heller lättare av alla partnerbyten och plastföräldrar, som gör att hänsyn ska tas åt alla håll.
Har man pojkar får man också räkna med att dela med sig när de skaffar en partner, för sedan är det tjejens mamma som kommer i första rummet. Så har det i alla fall varit för mig.
Visst blir jag ledsen om barnen inte kommer på Mors dag, men hellre det än att de ska komma för att de måste och att jag ska spela på deras skuldkänslor.
Mors och Fars dag är egentligen kommersiella jippon som vi borde avskaffa. Föräldrar borde väl vara lika uppskattade alla dagar och inte bara en gång per år.
Bloggar: hälsa , samhälle,hälsa ,vardagsliv,hemmet,
2 kommentarer:
Vi är elaka föräldrar.
Kommer inte barna, eller att de inte hör av sig, på mor eller fars dag så blir vi sura.
Som motvikt har vi aldrig fattat vitsen med att uppvakta på namnsdagar...
Kramar!
Två av mina söner hörde av sig i alla fall. Det räcker ,tycker jag.Visst skulle jag blivit glad om de kommit,men har de viktigare saker för sig är det OK. Jag har ju själv uppfostrat dem så.Får därför stå mitt kast.
Kramar!
Skicka en kommentar