I en artikel i Ica-kuriren (nr.43) skriver författaren Christina Herrström om bristen på respekt och empati för våra mammor. Hon skriver så här:
"Jag vet ingen annan jag skulle fräsa åt på det där viset. Ingen av mina vänner, inte mina egna barn, inga andra släktingar vad jag kan komma på. Det är just bara mamma som får utstå detta slarviga snäs. Ibland är jag inte direkt snäsig, utan mera liksom överlägsen i tonen, om det till exempel handlar om saker som hon inte vet och som hon omöjligt kan veta. Som om man verkligen borde veta det och vet man inte det så förtjänar man att bli nedlåtande bemött. Den tonen kan jag ha. Varför då?"
Ja, varför då? Det har jag ofta undrat. Jag skulle själv aldrig komma på tanken att behandla min mamma på detta respektlösa sätt! Hon är en människa med för- och nackdelar som alla andra. Även om hon gjorde sina misstag, så gjorde hon så gott hon kunde utifrån sina förutsättningar. Men jag har däremot själv fått utstå det ibland. Det är spydiga kommentarer om att jag vill att andra ska tycka synd om mig och taskig attityd över huvud taget. När jag till slut sa ifrån att jag inte tolererade att bli behandlad på detta sätt, sa min son upp kontakten! Vad gör man? Ska man tillåta att vuxna barn beter sig hur som helst? Jag har försökt lära min barn allmän hyfs och respekterat dem, men det räcker tydligen inte. Mamma kan man behandla hur som helst!
Visst förstår jag att det är viktigt att frigöra sig från föräldrarna, men lite förståelse för föräldrarnas situation skulle inte skada. Det är svårt att vara en bra förälder och ingen är perfekt. Alla är bara människor! Prata istället med din mamma och försök sätta dig in i hennes situation. Fråga hur hon hade det som barn. Den uppväxt hon själv hade som förälder har präglat henne och hade hon själv ingen bra mamma som förebild är det inte så lätt att själv bli den perfekta mamman. Men lika viktigt är det förstås att man som förälder ger barnen utrymme att växa och utvecklas, samt att man ser och bekräftar dem.
hälsa
samhälle
relationer
familj
5 kommentarer:
Jag vet inte riktigt, men på något j-a konstigt vänster så kan man inte som förälder kräva att barnen ska visa dig som förälder respekt.
Hur unga eller gamla barnen än är så reagerar de mer med känslolivet än med förnuftet.
Börja med att säga: Förlåt.
Det är billigt och bra. Man ska alltid förlåta historien. Det har ju liksom redan hänt. Man har inget att förlora. Men framtiden kan man faktiskt påverka, idag.
Kramar!
Jag pratar om vuxna barn. Jag tycker inte att jag ska behöva behöva be om förlåtelse för att jag blivit kränkt av en annan vuxen, även om det är mitt barn. Säger man aldrig ifrån blir man en därrmatta till slut.
Kramar!
PS Dörrmatta menar jag förstås....
Finns inget svårare yrke än att vara förälder!!!!
Tycker det skulle vara en självklarhet att vuxna "barn" respekterar sin mamma, det allra viktigaste person de nånsin haft som barn och kommer att att ha livet ut!
Många kramar
Charlotte
Det tycker jag också. Även om jag har förståelse för att alla mammor inte är bra mammor, så tror jag att det klagas för mycket i allmänhet på mammor och hon får skulden för allt skit som händer i livet. Men även om man haft en taskig barndom har man ett eget ansvar ¨för sitt liv. Ta inte din mamma för givet. Hon lever inte för evigt....
Skicka en kommentar