Att Facebooks förändring av hemsidan och FRA-lagen kommenteras betydligt mer än de nya sjukförsäkringsreglerna, väcker funderingar om majoriteten av bloggare är unga människor som är egotrippade med total avsaknad av empati?
Att massor med människor hamnar på Sociala eller får psykiska problem pga de nya sjukförsäkringsreglerna, verkar inte beröra bloggaren i allmänhet. Nej det är nya modet och bloggare som tex Blondinbella samt missnöjet med FRA och Facebook som engagerar. Undrar hur det blir när de själva drabbas, tex blir påkörda bakifrån vid rött ljus och får en whiplashskada med ständig smärta och kognitiva problem? Eller när de får cancer som de måste genomgå cellgiftsbehandling och strålning för, med de biverkningar det innebär? De kanske t ex tappar sitt långa, ljusblonda hår och har ständiga diareér. Men alla tycks tro att det inte ska hända dem. Ändå sker det olyckor och folk insjuknar dagligen
Lite empati och lojalitet med de svaga i samhället - de som är "utanför" skulle inte skada! Vad har vi för samhälle? Är det liberalismens mål som uppfylls? Se inlägget som Livet på en pinne har skrivit!
Rösta på mig!
hälsa
samhälle
politik
sjukförsäkring
försäkringskassan
Intressant
2 kommentarer:
Empati och mognad.
"om de flesta bloggare är unga människor som är egotrippade med total avsaknad av empati? ... Lite empati och lojalitet med de svaga i samhället- de som är "utanför" skulle inte skada! Vad har vi för samhälle?"
Jag tror att det är flera saker, krafter, som spelar in.
En sak är att yngre, de under 30, ej ännu faktiskt är vuxna, då människan tydligen inte är vuxen i den emotionella delen innan man blivit 30 (finns säkert nån artikel på nätet). Och annan forskning visar at just den emotionella delen hos människan är något som kan utvecklas och få "högre kapacitet" hela tiden genom livet. Jag har noterat att gällande just ex. hemlöshet, så verkar de flesta som emotionellt reagerar och bryr sig om frågan att vara nåt över 40. Dels är man vuxen i det emotionella, sammtidigt så har man en del livserfarenhet att koppla till känslolivet. Jag vet själv hur det var när jag var ung.
Vi har ju också ett problem hur människor uppfostras till arbete, arbetslinjen, där det emotionella, mer djupa i människan, görs till något mer fritidsintresse för den som tycker att de "vill lägga ned tid" på det.
Samhället blir då det vi skapar från våra själars djup, därav ytligheten då många inte har någon själ kvar längre, bara ett sjunkande värde i fastigheten de investerade i och en allmer osäker pension på börsen.
http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2008/10/empati-och-mognad.html
Så sant. Jag kan verkligen inte annat än att hålla med. Det är ju inte de ungas fel, det är föräldrarnas och samhällets. När föräldrarna lär barnen att det materiella är viktigast, vilka kläder, mobil och annan outfit de har, är ddet inte konstigt att de blir egotrippade. Som du skriver så är inte heller empatin utvecklad förrän i övre tonåren.
Skicka en kommentar