Iransk offensiv mot kvinnor

Ledare i GP den 30/11 2012 av Johanna Andersson

Under de senaste månaderna har det cirkulerat olika rykten om vad som händer vid iranska universitet. Många uppgifter tyder nu på att 36 universitet stänger 77 olika utbildningar för kvinnor, samtidigt som män utestängs från ett mindre antal utbildningar. De internationella protesterna har inte låtit vänta på sig. Fredspristagaren och exiliraniern Shirin Ebadi har skrivit till FN:s generalsekreterare om saken, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navanethem Pillay har kritiserat det hela som ett försök att förvisa kvinnor tillbaka till hemmen. Irans utbildningsminister Kamran Daneshjoo avfärdar kritiken och betonar att 90 procent av alla utbildningsplatser är fortsatt öppna för både kvinnor och män.

Fördjupar man sig i frågan växer en komplex bild fram. Olika iranska universitet agerar på olika sätt. Ingenjörsutbildningar stängs för kvinnor vid många universitet. Samtidigt är dessa utbildningar fortsatt öppna för alla i vissa delar av landet. Men naturligtvis blir konkurrensen högre när det finns färre platser att söka för kvinnor. Många universitet tillämpar idag kvotering. 50 procent av platserna ska gå till män, eller 40 procent eller 60 procent. Bilden är inte entydig. Eftersom tidigare över 60 procent av de nyantagna studenterna varit kvinnor är kvotering något som främst gynnar män. Andra universitet delar upp studenterna efter kön och låter dem gå parallella utbildningar, med syfte att minimera kontaktytorna.

Utbildningsminister Daneshjoo vill driva könssegregeringen längre. Kritikerna talar om könsapartheid. Kvinnor och män ska läsa olika ämnen, sitta på olika bänkrader, använda olika korridorer och gå i olika klasser. Fler enkönade universitet ska uppföras över hela landet. Målet är ett kvinnouniversitet i varje provins. Det är oklart om kvinnor kommer att hänvisas enbart till dessa enkönade universitet eller om detta i praktiken kommer innebära att kvinnor får fler alternativ att välja på när det gäller högre utbildning.

Man försöker också dela upp utbildningar och ämnesområden i kvinnliga och manliga. Ekonomi, naturvetenskap och oljeindustriutbildningar är något manligt. Pedagogik, biblioteksvetenskap och litteratur är kvinnligt. Konservativa politiker försöker framställa könsmärkningen och könssegregeringen som något naturligt och önskvärt. Men olika universitet könsmärker utbildningar olika, vilket besvärande nog tydliggör att det mer handlar om sociala konstruktioner än naturliga ordningar.


Man vill öka könssegregeringen för att förbättra mäns villkor och genom detta undvika de politiska oroligheter som följer av arbetslöshet och fattigdom. Utbildning är avgörande för utveckling, framtid och frihet. Genom att utestängas från utbildningar får kvinnorna i Iran får betala ett högt pris för den politiska stabiliteten.
Bloggar:  samhälle, Göteborg, hälsa, debatt, ekonomi,politik, Intressant, demokrati,