En ledare i DN skriver: I samma ögonblick som de första hoten riktades mot Lars Vilks blev rondellhunden en fråga om yttrandefrihet. Inte för att det i Sverige finns några rättsliga hinder mot vare sig rondellhundar eller hädelser, utan för att våld och hot tystar människor.
En del debattörer var mer intresserade av att diskutera Vilks konstnärskap. Självklart kunde man också ha etiska synpunkter på provokationen som metod. Allt som i princip är tillåtet att säga och göra måste inte göras. Det kan finnas starka skäl att avstå som inte har någonting med undfallenhet mot våldsamma extremister att göra, skriver DN.
Men yttrandefrihet är nu den stora frågan, för hoten kommer inte bara från harmlösa virrhjärnor. De kommer från människor som är beredda att gå från ord till handling. Ledaren I DN menar att man i ett sådant klimat måste tänka principiellt. Att det öppna samhället påverkas av terror är ofrånkomligt. Men dess bästa försvar är ändå att slå vakt om sin öppenhet och att låta livet ha sin gång som om hoten inte fanns. Testfrågan är: Skulle vi ha gjort detta om det inte funnits några våldsamma extremister? När svaret är ja måste impulserna till självcensur betvingas.
Att även kontroversiella ämnen kan diskuteras är grundläggande för forskningen och den högre utbildningen. Det finns därför inget naturligare och bättre svar på hot och våld än: Debatten går vidare! Vi låter oss inte tystas!
Filosofiska institutionens borde ha klargjort att inbjudna gäster måste få tala till punkt och att Lars Vilks därför bör ges möjlighet att fullfölja sin föreläsning. Hot och våld ska aldrig få sätta stopp för yttrande- och tryckfrihet!
Bloggar: samhälle, politik,debatt, demokrati,mänskliga rättigheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar