"Istället för att skaka hand ska man nu krama varandra. Jag vet inte var denna sedvänja kommit från, men den tycks passera köns- och generationsgränser. Men också en intimitetsgräns. För om en handskakning kan kännas formell, så känns kramen i all sin omslutande värme nästan kvävande. Jag är för bövelen svensk! Och svenskar behöver som vi alla vet stort privat utrymme. Helst inte behöva hälsa på sin granne. Kramen spränger denna ingrott svenska privatsfär. På ont och gott höll jag på att säga. För min del är det nog mest på ont. Jag kan inte lära mig att hantera den. "
Jag vet inte om jag är konstig men jag har också känt att det är konstigt att krama vilt främmande personer. Jag som aldrig fick en kram av min mamma förrän jag var över 40! Det kanske också är den norrländska kärvheten som påverkar mig. I min uppväxt var det inte vanligt att kramas när man mötte någon. Man pratade heller aldrig om känslor. Själv ger jag en kram tilll den jag känner lite närmare, min närmaste familj och mina vänner. Man får känna av när det är lämpligt. Det är inte alla som tycker om närhet. Den kan kännas kvävande, som Bela skriver.
Jag tycker det ärr viktigt att värna sin integritet. Om man ger kramar till höger och vänster tappar den kanske till slut sitt värde? Det går inflation i kramar. Vad är nästa steg- pussar?
Däremot hälsar jag på mina grannar om jag känner igen dom, vilket är jättesvårt. För säkerhets skull hälsar jag på alla som är på gården där vi bor. Vad jag tycker är svårt är att veta om de vill umgås närmare eller inte.
Bloggar: hälsa, samhälle, smärta, hemma hos oss, helg, hemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar